MELINDA

Jag hade tänkt skriva ihop ett lite längre inlägg där jag berättar lite hur jag har det med ridningen och varför jag inte kommit så långt som jag vill..

Jag började rida när jag var 5 år gammal och det var nog mest för att mamma gjorde det. Jag har alltid varit ganska mesig av mig och hoppade aldrig det högsta hindret, jag litade inte på mig själv. Jag har tävlat upp till LB men det var för tre år sedan, jag hade viljan att klara det men det behövdes mer.

Jag har en hästintresserad mamma men som varken har tid,pengar eller intresse att köra mig på tävlingar eller träningar. Jag har ordnat det mesta själv, som när jag tränade för Sofie innan, jag fick själv rida ner till ridbanan men aldrig följde mamma med och ens kollade. Jag kan inte träna för någon på vintern för att jag kommer ingenstans, transporten är helt paj och mamma vägrar att köpa en ny åt mig. Jag har inte heller några ridkompisar, jag rider alltid själv, finns ingen att rida med, ingen som kan peppa mig.

Jag vet innerst inne att jag har gjort ett bra jobb med Risse men det känns lite som att jag gör allt utan att få visa det för någon, ingen ser ju det? Jag vill träna, jag vill tävla, jag vill förstärka mitt självförtroende men hur ska det gå när ingen kan hjälpa mig? Jag älskar attt rida, det är min passion men jag börjar tappa suget att inte kunna bli vad man vill bli.

Jag älskar min mamma väldigt mycket men ibland önskar jag att hon kunde se eller iaf förstå att ridning är mitt liv och att jag kommer behöva hennes stöd för att nå dit jag vill!

Det blev inte så långt inlägg men ändå, fick med nästan alla ord så det blev minde för er att läsa! Det låter kanske som att jag gnäller men jag behöver prata av mig ibland och detta är som det känns hos mig!

JAG VILL MEN KAN INTE!



jag älskar dig, vad skulle jag göra utan dig min lilla älskade häst!

Kollade på film igår, därför det inte blev någon mer bloggning. Var ute och gick med Risse och tog in tulla och bytte täcke på henne.

Just nu sitter jag i skolan och vill verkligen bara åka hem

Har blivit magsjuk eller något, mår redan bättre men var betydligt sämre i morse! Nu ska jag iaf vandra hem och rida min älskade häst som tyvärr fick vila igår eftersom jag inte mådde bra. Ska även skicka iväg en telefon och packa ihop ett täcke som är sålt!

Sen tänkte jag slänga ihop ett collage med saker som ska handlas i Göteborg!

Hela passet gick ut på att få hanatt ta höger galoppen i skogen, riktigt svårt var det. Nu får vi verkligen jobba hårt om han ska bli så fin som jag vill!

Fortsättning..

Verkligen super snygg!;) har man ingen ork så går det lika bra såhär ;)

Red lite intervaller idag, eller skulle gjort men hann inte galoppera särskilt mycket. Först mötte jag tre hästar som jag mötte sen igen och sen mötte jag två hundar. Men galopperade kanske 2km idag men trött blev han inte. Var lite action i ridningen idag och det gjorde mig verkligen glad för det betyder att han är glad och att det är jobbigt och att han helst vill komma undan. Så det blev lite rodeo några gånger men han är ändå fruktansvärt fin!

Nästa bild vad jag ska kolla efter!

Jag kommer inte ha råd att köpa allt men kolla kan man alltid göra!

Jag tänkte sammanfatta kort vad jag tycker är bra hos tränare och vad jag inte tycker om med tränare.
Eftersom man ska spara det bästa till sist så börjar jag med det negativa.

Negativa:

Tränaren erbjuder sig själv att rida hästen: Visst är det okej att dem rider och visar, det tycker jag verkligen. Men en tränare ska inte säga att dem kan ta hem hästen till sig och utbilda den åt en. Det visar att det enda dem är ute efter är pengar. Jag vill gärna att tränaren visar för mig hur jag ska göra och det får han eller hon gärna göra uppe i sadeln. Jag vill ju ha en tränare för att få hjälp med att utvecklas och lösa eventuella problem. Men sitter tränaren i sadeln tre fjärdedelar av ridpasset så är det han/hon som lär hästen och antagligen är det glömt till nästa gång.

Letar fel: Det är enligt mig det värsta som finns. De granskar verkligen uppifrån och ner för att hitta fel på hästen, min sits, mig eller så är utrustningen helt kass. Jag tycker att det är ridningen som ska bedömas och de får gärna ge tips på vad som ska ändras på utrustningen men i slutändan är det jag som bestämmer. I ridningen fungerar jag så att jag vill ha båda negativa och positiva kommentarer för när det enda man får är negativt så slutar man ta åt sig och slutar att lyssna helt. De ska berätta vad som är fel men säga till när det blir rätt.

Går för fort fram: Jag är en ganska mesig person men ändå älskar jag att hoppa. Men när man hoppar ska man vara "ett" med hästen men om tränaren höjer hela tiden och säger att hästen klarar det utan problem då blir vi ju inte "ett" då är det den som hoppar och i slutändan kan det bli brist på tillit från hästens sida.

Positiva:

Beröm: Är något av det bästa en tränare kan ge men i måttlig mängd, inte för mycket men inte för lite heller.

Förklarar: Att de förklarar vad man gör och varför man gör det. Om man till exempel galopperar över en bom och sen gör halt några galoppsteg efter sen galopperar över en bom till så vill jag veta varför jag gör det och varför den är så bra som den är.

Pepp: Någon som hejar på en och berättar att man kommer att lyckas och att allt kommer gå bra. Även om man får pepp från till exempel föräldrar så är det tränarens ord som väger tyngst, det är ändå dem som gör att man kommer någonstans i livet.



Det var några tankar jag hade, kommer inte på fler just nu för tillfället så detta är nog huvudtankarna. Just nu har jag ingen tränare eftersom vi inte kan lasta hästarna i vår transport och kan därmed inte komma iväg.