MELINDA

Min första häst fick jag när jag fyllde sju år. Hon hette Maggie och var en fuxfärgad shetlandsponny på 96cm. Jag lärde mig jätte mycket med henne, som att tränsa själv, sadla själv och jag tog till och med in henne från hagen själv. I huvudet var hon lika envis som en shetlandsponny och ibland kunde hon få för sig att bara stanna och då gick det inte att flytta henne!


När jag började växa ur Maggie så hittade vi en som ville byta mot sin b-ponny. Vi åkte och tittade på Bonnie som hon hette. Bonnie var ett gotlandsruss sto på fyra år, precis inriden! Vi bestämde oss för att byta för trots allt så var det perfekt, de hade ett bra hem att erbjuda och jag behövde en b-ponny. Jag red henne en gång hemma för hon var helt galen. Sen en dag när de kom en som skulle köpa får av oss så sa han att hans dotter kunde rida till henne lite grann och vi gick med på det. Sen när vi skulle försöka få tag på han och höra hur det gick så fick vi inget svar men på något vänster så fick i reda på att han hade gått i konkurs och kronofogden hade beslagtagit allt med minsta värde. Så vi fick köpa ut Bonnie och hennes föl?! . Vi hade köpt en dräktig häst utan att veta. Så när hon kom hem igen så kom hon med ett föl bakom sig som jag sedan döpte till Luky.

Lucky såldes till några i Kalmar och jag har inte hört något från dem så jag vet inget.

Sen några månader senare så hade mamma pratat med en hon känner som jobbade på en midre ridskola och hon sa att de hade en äldre ponny som skulle pensioneras från ridskolelivet. Så om vi kunde tänka oss att köpa henne så kunde tänka sig att köpa Bonnie av oss. Bonnie fick avlivas när hon var sju år gammal, hon hade trampat på ett spik så dåligt att det var det enda rätta att göra.

Ponnyn jag fick hem hette Serbina och var ett russ på 24 år, en snäll gammal ponny. Hon var en riktig drömponny och fick mig att känna mig säker på hästryggen igen. Hon hade enormt mycket energi och älskade att springa. Jag tävlade en pay and jump med henne och den gick sådär, jag tyckte att hinderna var alldeles för höga så jag ställde mig i mitten och började gråta. De som höll i tävlingen tyckte synd om mig så jag fick komma in igen och hoppa de hinderna jag kände för.

När det var dags för mig att gå över till c-ponny så lämnade vi ut Serbina på livstids foder till min pappas moster, hon dog för två år sedan. Ingen vet om hon led, hon hittades död i hagen i mitten av sommaren och blev begravd hemma hos dem. Även om jag vet att hon hade det bra där så kommer tanken ändå upp ibland att om jag hade behållt henne, hade hon levt då?

Någon dag efter vi hade lämnat Serbina så körde vi till stall Konvaljen i Våxtorp för att hitta en häst att hyra under en åtta månaders period. Vi hittade Baloo, han var en fux, ca 133cm. Han var en spciell häst och inte alls som det jag var van vid men jag tyckte ändå om han. Men när det var dags att bestämma om vi ville köpa han eller lämna tillbka han så bestämde jag att vi skulle lämna tillbaka han. Dels behövde jag en säker häst i hoppningen, han var inte trafiksäker och så var han väldigt svår i skogen. Men framförallt var han liten och jag skulle snabbt behöva byta häst igen och det ville jag inte.

Samma dag vi lämnade Baloo körde vi och tittade på Mon Cherie, en angloarab. Jag visste direkt när jag satte mig i sadeln att det var den perfekta hästen för mig. Jag skulle bara ha en läromästare och ville inte ha en ung och livlig häst. Monne som hon kallades var 26år gammal, triangelmärkt, flugskimmel och fullständigt underbar. Hon hade även gått EM i fälttävlan. Hon fick följa med oss hem direkt och under de åren som hon levde så hade vi riktigt roligt och var bland annat på ett ridläger där hon var allas favorit med sin blänkande svans. När hon var 28 kunde hon inte äta längre och här fick vår saga ett drastiskt slut. Min fina Mon Cherie kommer alltid finnas med i mitt hjärta och jag kommer aldrig att glömma chansen att få en så fin häst.

Under tiden jag hade Monne så hade hade jag en häst på prov som hette Madame Butterfly, vi hade henne lite mer än en månad. Vi hade antagligen köpt henne om hon inte hade vävt.

Sen var jag hästlös någon månad, tappade suget lite. Men sen hittade jag en annons på blocket, utan bild och tänkte att denna hästen låter väldigt intressant så jag mailade och bad att få veta mer om hästen och att jag gärna ville ha en bild.



Jag fick denna bilden och några till som jag tyvärr inte hittar. Jag föll för henne direkt och innan vi ens hade provridit henne så visste jag att jag skulle ha henne. När vi kom till Bräkne-Hoby så ser vi de sötaste ponnyn med hur vackra ögon som helst och givetvis var det min lilla Tulla.

Nu orkar jag tyvärr inte skriva på detta inlägget mer. Ni får veta resten en annan gång!:)