Min största rädsla
2011-01-13 @ 12:40:00 | Dagarna i ett.. | Kommentera här (0) | Länk till detta inlägg | Trackbacks ()Jag har nog ingen riktigt stor rädsla, men många mindre.
Jag är rädd för att hoppa högt och har alltid varit det. Försöker att bli av med den men eftersom jag inte har hoppat något större på nästan två år så har rädslan kommit tillbaka. Jag ska göra allt för att bli av med den och jag tror iaf att den kommer minska mer och mer efter mer jag hoppar. Måste bara höja ribban och lita på mina underbara hästar. Kommer jag bara över ribban så tror jag resten löser sig av sig själv.
En annan rädsla jag har är att lasta och transportera hästar. Det började när jag fick Tulla som är svårlastad. Vi skulle iväg på en pay and jump i Sölvesborg och det tog väl tio minuter att få in henne med lina (självklart). Detta var ändå bra för att vara Tulla. När vi hade hoppat som gick super så gick hon inte in i transporten så till sist så tog mamma henne och jag och min kompis Paulina höll i linorna. Vi fick in henne men jag hann inte sätta för remmen där bak så hon kastade sig ut och förstörde mammas tumme totalt och den är inte bra än och kommer aldrig att bli. Det var då allt började, varje gång jag lastar så är jag så fruktansvärt nervös och när jag väl sätter mig i bilen så skakar benen som jag vet inte vad. Så varje tävling så har jag inte varit nervös över tävlingen utan istället för hur det ska gå att lasta henne, hem är alltid värst. Så när vi har tävlat så har vi fått ha en box eller spilta att ställa henne i mellan klasserna.
Det var två av mina rädslor, har många fler men detta är väl dem största inom ridningen.
Jag hade aldrig tränat en hoppträning innan denna bilden. Blicken och skänkelläget är sämst, jag vet! Hindret är iaf 60cm.
Jag är rädd för att hoppa högt och har alltid varit det. Försöker att bli av med den men eftersom jag inte har hoppat något större på nästan två år så har rädslan kommit tillbaka. Jag ska göra allt för att bli av med den och jag tror iaf att den kommer minska mer och mer efter mer jag hoppar. Måste bara höja ribban och lita på mina underbara hästar. Kommer jag bara över ribban så tror jag resten löser sig av sig själv.
En annan rädsla jag har är att lasta och transportera hästar. Det började när jag fick Tulla som är svårlastad. Vi skulle iväg på en pay and jump i Sölvesborg och det tog väl tio minuter att få in henne med lina (självklart). Detta var ändå bra för att vara Tulla. När vi hade hoppat som gick super så gick hon inte in i transporten så till sist så tog mamma henne och jag och min kompis Paulina höll i linorna. Vi fick in henne men jag hann inte sätta för remmen där bak så hon kastade sig ut och förstörde mammas tumme totalt och den är inte bra än och kommer aldrig att bli. Det var då allt började, varje gång jag lastar så är jag så fruktansvärt nervös och när jag väl sätter mig i bilen så skakar benen som jag vet inte vad. Så varje tävling så har jag inte varit nervös över tävlingen utan istället för hur det ska gå att lasta henne, hem är alltid värst. Så när vi har tävlat så har vi fått ha en box eller spilta att ställa henne i mellan klasserna.
Det var två av mina rädslor, har många fler men detta är väl dem största inom ridningen.
Jag hade aldrig tränat en hoppträning innan denna bilden. Blicken och skänkelläget är sämst, jag vet! Hindret är iaf 60cm.
Kommentarer
Trackback
